Familjerätt

Om man kunde få Nobelpris i att ljuga skulle denna häxa klart ha kvalificerat sig till uttagningen!

Till att börja med är hon extremt falsk och lismande och man faller lätt för hennes falska beteende. Men under ytan gömmer sig en häxa som inte skyr några medel för att få som hon vill. Hon har ljugit mig direkt upp i ansiktet, visat prov på inkompetens och hon tar inte sitt arbete på allvar. Man kan undra om det är så att hon ens bryr sig om ifall rätt man pekas ut som pappa eller om hon bara vill få tag i någon hon kan lura att skriva på faderskapsintyget.

Dessa svinaktigheter har denna dotter till en hund och en sköka utsatt mig för:
Under utredningen fick jag sätta min namnteckning på flera papper. Jag frågade såklart vad det egentligen var jag skrev under och lögnarsubban till faderskapshandläggare sade då att jag bara skulle kontrollera att uppgifterna stämde. HON LJÖG! Vad hon inte upplyste mig om var att

• allt arkiverades för all framtid
• att mitt telefonnummer som jag håller skyddat sparades och blev allmänt tillgängligt för alla som har tillgång till materialet. Hon lade fram det som att telefonnumret bara skulle användas för att kontakta mig gällande resultatet av DNA-testet
• att min DNAprofil sparades på likvärdig sätt som man gör med kriminella
• Hon lyssnar inte på vad man säger utan avbryter en konstant och svarar helt uppåt väggarna eftersom hon svarar på det hon tror man ska fråga.

Jag gick med på att göra deras DNA-test vilket var det dummaste jag någonsin gjort. Det är ingen test. Det är en arkivering av min DNA-profil utan att man på ett tydligt sätt upplyses om det. Det går heller inte att få fram VARFÖR detta sparas eller VAD det ska användas till.

Sedan kom ett  brev från denna häxa där hon sade att DNA-testet pekat ut mig men när jag ville ha kopia på protokollet var hon tveksam till det.

Jag ville även få en kopia på hur en faderskapsbekräftelse ser ut men eftersom denna maktmissbrukare inte lyssnade på mig så snäste hon av mig med ”Så brukar vi inte göra”. I efterhand har jag upptäckt att denna blankett finns allmänt tillgänglig för nerladdning och när jag konfronterade lögnerskan om det svarade hon lite lamt att hon trodde jag ville ha den med förifyllda uppgifter. HADE DENNA HÄXA LYSSNAT HADE HON FÖRSTÅTT VAD JAG EGENTLIGEN VILLE  men eftersom hon är en falsk och egoistisk häxa som låter makt gå före sunt förnuft så gjorde hon inte det!

Vid undertecknandet upptäckte jag att barnets namn var felstavat. Hon slängde ur sig något lamt om att det var ett utkast. Detta var såklart ännu en lögn och visar på att denna klant till faderskapshandläggare inte ens tar sitt arbete på allvar. Jag har frågat denna inkompetenta klant i efterhand men aldrig fått svar på varför hon inte ens brydde sig om stavningen.

Klart är i alla fall att denna faderskapshandläggare inte drar sig för att ljuga, inte tar sitt arbete på allvar och inte respekterar sina klienter.

Till faderskapsbekräftelsen lämnade jag en bilaga som kort och gott förklarade att jag mamman aldrig berättade om något barn och att ett DNA-test påstods peka ut mig som far. Det stod även att bilagan skulle medfölja faderskapsbekräftelsen. Både faderskapshandläggaren och hennes chef godkände bilagan men ändå har ingen verkat få ta del av den och jag fick kopia på samtliga papper efteråt UTOM denna bilaga. Man påstod sig ha utelämnat den då jag redan hade den. Mer troligt är att denna lögnaktiga faderskapshandläggare helt enkelt slängde bilagan! Det verkar ju ligga i linje med hennes övriga arbetsmetoder.

Med utgångspunkt från detta kan jag inte annat än finna det trovärdigt att hon förfalskat det material som gjorde att jag tvingades skriva under faderskapsbekräftelsen. Jag väljer ordet ”tvingades” då både hon och en socialsekreterare sade att jag visst var far till barnet samt hotade mig med att jag skulle få betala dyra rättegångskostnader om jag vägrade skriva under.

Med alla dessa lögner, inkompetens och falskhet faderskapshandläggaren utsatt mig för utgår jag från att jag inte är far till det barn jag påstås vara det. Kanske hade mamman knullat runt eller inseminerat sig någon annanstans men eftersom mitt namn var det enda som var känt så anpassades troligen ”bevisen” därefter. Allt för att slippa ange ”fader okänd”. Dessutom kan jag inte få tiden med nio månader före barnet födsel att stämma. Mammans behandling av mig styrker ytterligare denna misstanke jag har.

 

Det uppdrag familjerätten (i kalmar framförallt) har är att vid varje tillfälle tillvarata mammans samtliga intressen. Detta får ske på vilket lagvidrigt sätt som helst och inget hindrar dom anställda på familjerätten att ljuga så mycket dom vill eller bete sig kränkande mot män. Dessutom ska familjerätten hitta någon dom kan få att underteckna faderskapsbekräftelsen oavsett om detta är pappan eller ej. Sannolikt är det även ok att faderskapshandläggaren förfalskar vissa dokument och ignorerar viktiga bilagor. Det viktiga är bara att dom inte har några outredda ärenden och att mammans samtliga önskemål tillgodoses.

Tycker man om att ljuga och missbruka makt så är familjerätten i kalmar rätt arbetsplats för en. Detta är något som empiriskt bevisats av mina möten med både faderskapshandläggaren och socialsekreteraren på nämnda familjerätt. Faderskapshandläggaren ljög mig rakt upp och ner i ansiktet vid flera tillfällen och socialsekreteraren vägrade svara skriftligt, svarade med retorik istället för fakta och hade flera fel de få tillfällen han verkligen var tvungen att svara på mina frågor.

Kompetens inom sitt yrke är en av de saker man absolut inte behöver ha som anställd på familjerätten i kalmar.

En kvinna som, när hon blev gravid, inte berättade det för mig utan istället dumpade mig. På direkt fråga om hon var gravid ljög hon och sa att hon inte var det. Lögnerna fortsatte långt efter innan barnet föddes. En dag kom ett brev från faderskapshandläggare gunnie noren på familjerätten i kalmar och det var början på alla lögner jag skulle utsättas för.

Under den tid jag försökte träffa barnet gjorde mamman allt för att försvåra det. Några exempel:

Mamman sade att jag måste ge allt om jag vill vara med men när jag sa att hon bara behövde säga till om hon ville ha hjälp med något så fick jag till svar att ”hon minsann hade sina föräldrar som hjälpte henne”

När jag kom för nära barnet sade mamman till mig att gå hem.

Om jag inte svarade i telefon varje gång mamman ringde så blev hon sur.

Eftersom mamman var extremt ambivalent så ringde hon mig efter ett besök och sade att jag inte var välkommen mer. Enligt henne hade hon rätt att göra så eftersom hon hade vårdnaden. Detta framförde jag till familjerätten i kalmar och dom brydde sig inte ett skit om vad jag sa. Däremot fick jag deras socialsekreterare att få igenom fler besök och att han följde med.

Vid första besöket hade socialsekreteraren peppat mig och sagt att om barnet kom fram till mig skulle jag lyfta upp honom. Det hände och jag lyfte upp barnet. Omgående böjde sig mamman fram och slet barnet ur mina händer med motiveringen att hon (mamman) inte var redo och att det inte kändes bra för henne (mamman). Socialsekreteraren kom bara med en klen protest.

Socialsekreteraren var med vid ytterligare ett eller två besök men tillförde inte så mycket mer. Mamman fortsatte med sina falskheter och satte sig oftast mellan mig och barnet så att jag inte kom åt att leka med det. Vid sista tillfället, när jag insåg att det inte var någon ide att fortsätta eftersom familjerätten i kalmar inte bryr sig utan verkar vara en mammarätt, så gnällde mamman om hur mycket hon avskydde att jag kom på besök att det lilla barnet slutade leka och tittade oroligt på oss.

Mamman valde att alltid missförstå mig. När jag uttryckte glädje över barnets framgångar, t ex när det stod upp för första gången, och sa att det var jätteduktigt snäste mamman av mig med att barnet minsann alltid var duktigt. Detta skedde vid flera tillfällen och jag framförde det till socialsekreteraren som bara viftade bort det jag sade med diverse retorik-förklaringar eller helt enkelt förminskade det jag sade. Återigen, familjerätten i kalmar verkar inte vara något mer än en mammarätt.

Jag har idag förstått att familjerätten i kalmar inte bara tycker att det är bra att kvinnor inte berättar för sina partners om graviditeten utan att dom till och med verkar uppmuntra dom till det. Det är den enda slutsats som jag kan dra. Jag har även förstått att familjerätten i kalmar utom i extrema undantagsfall är en mammarätt som (nästan) alltid tar mammans parti. Familjerättens anställda må säga annat men deras handlingar talar sitt tydliga språk.

Idag har jag helt gett upp och bestämt mig för att aldrig mer träffa barnet. Jag förknippar det bara med familjerättens (och mammans) lögner, falskhet, maktmissbruk och inkompetens. Jag förstår att mamman säkerligen drar en vals för barnet och säger att jag inte vill träffa det. Allt för att hon ska skydda sig själv.